Prajden

Årets pride var toppen. Jag känner att jag är med i en kärleksrevolution med alla nya som ansluter sig till tåget varje år. Prideparaden har gått från att vara ett uppvisningståg, där ”vanliga” människor kollar på de ”avvikande”, till en folkfest där fri kärlek och fria genusuttryck är en angelägenhet som rör alla.

Bland det viktigaste för mig är att slippa placera mig själv och mina medmänniskor i statiska fack vad gäller sexualitet och genus. Jag vill varken kalla mig bi, trans, homo eller hetero, för i en värld där manlighet och kvinnlighet luckras upp, där luckras även homo och hetero upp. Trots att queer egentligen inte är en identitet så är det åtminstone det förhållningssätt som jag tycker mig kunna identifiera mig mest med. I en queer värld dansar alla i en allmän kärleksfest. Där är alla en del av pride.

Pridens kommersialisering till trots är jag ändå glad och förhoppningsfull.