Det har efterlyst lite aktivitet på den här bloggen, som som synes varit vilande ett tag. Dock måste jag ta en bloggisk paus och fundera över vad jag egentligen vill med bloggandet. Tills dess får ni ha tålamod. Men jag kan åtminstone lova att jag inte tänker lägga ned bloggandet helt, bara ändra dess form.

 //Sofia

Kampen för att få leva i frihet och utan förtryckande åldersnormer fortsätter. Läs min och Alexander Chamberlands senaste storverk i Dagens etc. (Hur jag ska försvara min titel som författare vet jag dock inte, mig veterligen har jag inte skrivit mer än de uppsatser de utelämnade i debattartikeln…)

Äntligen! LSU släpper en rapport om åldersdiskriminering av unga på arbetsmarknaden. Läs mer här

Lästips är dagens Corren. Där har jag tillsammans med Grön Ungdoms ena språkrör Alexander Chamberland fått in en debattartikel om åldersdiskriminering.

De uppsatser jag utgått ifrån är projektarbete på C-nivå ”Alla är vi barn i början – omn kritisk diskursanalys av användningen av åldersbegrepp i media” och B-uppsatsen ”Den sociala åldern – om att förhålla sig till sin egen och andras åldrar” båda inom programmet för samhälls- och kulturanalys vid lInköpings universitet.

Uppsatserna kan ni läsa här ”Alla är vi barn i början” och här: Den sociala åldern

Utbildningsprogrammet för Samhälls- och kulturanalys vid Linköpings universitet får höga betyg i högskoleverkets granskningar: ”Hög lärarkompetens och god organisation”Läs här
och här. 

Årets pride var toppen. Jag känner att jag är med i en kärleksrevolution med alla nya som ansluter sig till tåget varje år. Prideparaden har gått från att vara ett uppvisningståg, där ”vanliga” människor kollar på de ”avvikande”, till en folkfest där fri kärlek och fria genusuttryck är en angelägenhet som rör alla.

Bland det viktigaste för mig är att slippa placera mig själv och mina medmänniskor i statiska fack vad gäller sexualitet och genus. Jag vill varken kalla mig bi, trans, homo eller hetero, för i en värld där manlighet och kvinnlighet luckras upp, där luckras även homo och hetero upp. Trots att queer egentligen inte är en identitet så är det åtminstone det förhållningssätt som jag tycker mig kunna identifiera mig mest med. I en queer värld dansar alla i en allmän kärleksfest. Där är alla en del av pride.

Pridens kommersialisering till trots är jag ändå glad och förhoppningsfull.

I Dagens Nyheter kan man idag läsa om den blandade publiken på Allsång på skansen. Där trängs nämligen både unga och gamla med barnfamiljer och kändisar.

Bra så långt. Bra med generationsblandning. Dock är rubriken väldigt intressant: ”Folklig allsång inne bland unga”

För att göra en övertolkande analys så innebär det att allsång inte hör ihop med ungdomar. Inte heller adjektivet ”folklig”. Det är häpnadsväckande nyhetsvärde i att den folkliga allsången intresserar unga. (som därmed torde stå utanför det ”folkliga” och därmed blir ett ”dem” mot ett ”vi”)

Sedan har vi ordvalet ”inne”. Ungdomar kan alltså inte på samma sätt som vuxna eller äldre tycka att allsång generellt är bra eller trevligt att lyssna på, utan det blir automatiskt en ”innegrej” när intresse visas. Använder vi någonsin det begreppet när vi pratar om äldre? Jag betvivlar att man skulle skriva ”folklig allsång inne bland äldre” Äldre är förbrukade ”has beens”, beständiga och rigida, utan benägenhet att förändras.

Unga däremot klassas som de föränderliga, de som kastar sig mellan intressen och därtill följer mängden. När ”ungdomar” generellt intresserar sig för något ses det som tillfälligt, antingen tillfälligt i individens mognadsprocess eller en tillfällig social innegrej som förekommer en kort tid inom gruppen.

vad spelar nu detta för roll egentligen? En illvilligt övertolkad liten nyhetsartikel i DN? det spelar stor roll, vill jag påstå. Media bidrar som bekant ohyggligt mycket till vår föreställning av världen. Artikeln ovan reproducerar därför, samtidigt som den ger uttryck för, en föreställning av ålder som sorgligt ofta inte ses som en social konsyruktion. Den ger uttryck för en struktur som verkar förtryckande på samma sätt som genus, klass, funktionshinder eller etnicitet.

Tyvärr är detta inte speciellt uppmärksammat. Åldersdiskriminering får ostört fortlöpa eftersom det inte finns en riktig debatt kring det. Inte ens i de mer alternativa och ifrågasättande kretsarna.

Ålder är inte bara biologisk eller psykologisk. Ålder behövs ses som en struktur, en social företeelse med sociala dimensioner på samma sätt som genus ses som socialt konstruerat kön. Först då kan vi börja kämpa mot åldersdiskriminering på allvar.